När är det egentligen dags att låta någon annan läsa texten man jobbar med?

Under den kommande veckan är det dags för terminens andra träff på plats på Bona folkhögskola. (Där jag läser kursen Textlabbet, se det här inlägget)   I vanliga fall ger vi skriftlig respons via webbplattformen, men under träffarna ger och får vi muntlig respons på texter som vi har lämnat in.

Att regelbundet låta andra läsa text ur manuset redan under skrivprocessen är något nytt för mig.

Jag fungerar egentligen såhär: Jag skriver och skriver och skriver tills jag känner mig nöjd, och först då lämnar jag texten till testläsare. Det betyder att jag dels skrivit hela manuset, dels arbetat om det fyra, fem gånger, innan någon annan överhuvudtaget läser det.

Det blir alltså en liten utmaning för mig att tänka om. När jag lämnar in texter till skolan har de inte gått igenom all den bearbetningen och det känns inte alls naturligt för mig att låta andra läsa texten i det stadiet. Men det uppvägs av att det är så givande att få ta del av de andra kursdeltagarnas synpunkter.

Det är inte för att jag tycker att det är så känsligt att visa mina texter i början som jag låter bli.

Utan mer för att det känns konstigt att visa något som jag själv redan vet att det ska skrivas om. Som är ofärdigt. För mig är det lite som att klippa till tyg till en klänning, sy en första söm och sedan direkt fråga någon vad de tror om det färdiga klädesplagget.

Jag har förstått att alla resonerar olika kring det här. Några vill ha andras kommentarer löpande nästan från första sidan, och andra är mer som jag, som skriver utan andras medverkan ända tills det börjar likna något färdigt.

En annan aspekt av det är att jag inte heller själv (i vanliga fall) läser igenom manuset förrän jag skrivit hela första utkastet. Jag vill inte avbryta processen att få hela historien klar och lockas att börja peta i sådan som kan ändras senare. För att inte fastna i redigering innan manuset är klart försöker jag att bara notera de andra kursdeltagarnas respons och spara den tills det är dags för omarbetning, även om det ibland kliar i fingrarna att börja putsa omedelbart…

För det är ju samtidigt väldigt peppande när en stor grupp skrivintresserade sitter och diskuterar för- och nackdelar med just din text!

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.