Förra våren bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på skrivandet ett tag.

Jag kände att det får bära eller brista, men jag måste i alla fall försöka. Jag bad om tjänstledigt för studier och sökte skrivutbildningar på distans.  Och jag kom in!

Såhär ser mina vardagar ut just nu: Efter att ha lämnat på skola/dagis är jag hemma strax efter klockan åtta, och då tar jag kaffekoppen och går upp och sätter mig i skrivhörnan. Jag kikar snabbt in på min skolas webbforum, sedan öppnar jag dokumentet med mitt pågående projekt och börjar skriva. Tar en kort lunchpaus och går ner till köket för att ta mig något att äta, innan jag fortsätter skriva till tvåtiden på eftermiddagen.

Det är en otrolig lyx.

En gång i tiden var det obegripligt för mig med människor som sa att de lyckats skriva böcker för att de ”skrev på kvällar och tittade mindre på tv”. Att ens ta mig an något av mina skrivprojekt som låg och samlade damm var att kliva över en så hög tröskel att det nästan aldrig blev gjort. Varje gång fick jag ju läsa igenom allting igen, kolla anteckningar, försöka minnas vad det var som skulle hända och vilka karaktärerna var. Det jag såg framför mig var att jag skulle hålla på så, plocka fram projekten och blåsa av dammet, varje gång jag skulle sätta mig och skriva. Hur kunde folk ha sådan självdisciplin, tänkte jag.

Det jag inte hade förstått då, var att när man håller igång ett skrivprojekt så är händelseutvecklingen och karaktärerna hela tiden levande. Det behövs ingen tid att sätta sig in i allting igen. Det är bara att sätta sig och skriva. Jag insåg också att det inte krävs så mycket för att hålla det levande. Att jobba med texten några gånger på en vecka räcker, ibland kanske bara med någon mening i taget. Och med ens blev jag själv en av dem som ”skriver på kvällar och tittar mindre på tv”. Bästa skrivtiden har varit när mannen jobbat kväll, efter att barnen nattats. Tyst och lugnt med fullt fokus.

På så vis skapade jag mina två första manus.

Men just nu lever jag alltså i höjden av lyx när det gäller skrivtid: Ett helt läsårs tjänstledighet för att skriva. Det var ett stort steg för mig att ta. Under tiden går jag Textlabbet på Bona folkhögskola, som är uppdelat mellan mycket egen skrivtid för ett längre projekt, och perioder med respons. Det är alltså ingen regelrätt skrivarutbildning som går igenom olika typer av texter och genrer, dramaturgi och så vidare, utan det är en utbildning för den som vill komma vidare med eget, större projekt. Det är ovant men guld värt att få så många olika personers synpunkter på sin text. Vi har också en fantastisk kursansvarig i form av Gertrud Hellbrand.

Ett par gånger per termin är det fysisk träff på plats, och då får jag bo såhär fint vid Göta Kanal. Skolan är i det vita huset som skymtar i bakgrunden.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.