Det finns massor att veta om dramaturgi.

Jag försöker läsa mig in på ämnet då och då, speciellt i slutfasen av ett manus. Det gör mig lika frustrerad varenda gång. Det är inte alls det att jag inte förstår att en historia måste ha en spänningskurva, vändningar, utveckling och så vidare. Det jag värjer mig mot är att applicera något så fyrkantigt och mallat på något som för mig har med känsla att göra.

Numera är jag i alla fall så ordentlig att jag skissar på handlingen innan jag skriver, ett slags synopsis. Mina synopsis består av kanske tjugo handskrivna meningar nerkluddade på ett A4. Första manuset hade inget synopsis alls, fast det är också en sanning med modifikation eftersom planen fanns i mitt huvud men inte på papper.

Men även om jag har en plan och även om jag landar någorlunda i närheten av den blir jag alltid tveksam över dramaturgin. Som om jag i sista stund kommer på att jag måste passa in manuset i ett mönster, eftersom det verkar vara så det ska vara. Sedan blir jag less och frustrerad när jag försöker att dissekera texten till att bestå att anslag, fördjupning, vändpunkt 1, upptrappning, vändpunkt 2, klimax…

Det är ju så fyrkantigt!

Ska man verkligen kunna skriva på det viset? Måste man skriva på det viset? När jag blivit tillräckligt irriterad på dramaturgiska mallar så slutar det ändå alltid med att jag tänker nej, nog sjutton måste jag kunna skriva på känn. Det måste finnas en ryggradskänsla för var berättelsen ska gå upp eller ner i intensitet, och det finns väl inget som säger att resultatet blir sämre av att använda den istället för en mall.

Jag menar, det finns mallar också för hur man ska placera inredningen för att det ska bli rätt balans och kontrast mellan färg och form, stort och smått. Det är inte som att jag står och grubblar över dem när jag gör om i vardagsrummet. Jag går på känn.

Det finns mallar för hur en trädgård ska planeras, men inte står jag och försöker passa in den nya rosenbusken i ett förutbestämt mönster innan jag gräver ner den. Jag går på känn.

Det finns formler för hur elementen i ett konstverk ska vara placerade för att vara estetiskt tilltalande, men inte sjutton står jag där och mäter när jag gör egna tavlor hemma. Jag går på känn.

Lik förbaskat försöker jag placera in mina manus i en mall, för att det känn som att det är ”så det ska vara”. Rädslan är kanske att förlagen ska se min brist på dramaturgisk planering, genomskåda mitt skrivande på känn, och tycka att det är amatörmässigt.

Skriver ”riktiga” författare på känn, månntro?

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed