Kan ett nej från förlag vara positivt?

När jag började skriva rent mina lösa anteckningar till det första manuset, var det inte med målet att jag skulle skicka in slutresultatet till förlag. Målet var att det skulle bli en färdig historia. Det kändes som ett nog så stort mål för någon som hade lådor och mappar fulla med påbörjade historier.

Till slut satt jag äntligen där med ett helt bokmanus, ett som jag kunde tänka mig att låta andra människor läsa. Nästa steg blev att verkligen låta andra läsa, komma med synpunkter och hjälpa mig att ta bort och lägga till sådant som var oklart eller övertydligt. Sedan då? Ja, borde jag inte testa att skicka det till förlag, åtminstone? Då hade jag inte förstått att det i sig var en helt ny värld att sätta sig in i:

Följebrev, vad är nu det, och vad ska det stå där? (Värt ett eget inlägg längre fram, även om jag långtifrån är någon expert.)

Får man skicka till flera förlag samtidigt? (Ja, men skriv gärna i följebrevet att du har gjort det.)

Hur ska manuset skickas in? (Olika förlag föredrar olika, allt fler tar emot på digital väg men en del vill fortfarande ha pappersmanus. Titta på varje förlags hemsida.)

Hur lång tid måste jag vänta på svar? (Två av förlagen jag skickat till har ännu inte svarat efter ungefär ett år och varsin påminnelse. Men normalt är att förlagen har som mål att svara inom två till tre månader.)

När jag väl hade rett ut allt det där för mig själv, och skickat manuset till några förlag, hade jag också lärt mig något annat intressant: Ett nej tack från förlag, det vill säga en refusering, kan vara både bra och dålig.

Dåliga är de som kommer redan efter en knapp månad med en standardformulering, ungefär ”tack för visat intresse men…” Mellanbra är de som skriver något i stil med ”vi tvingas tyvärr tacka nej även till intressanta manus”, eller ”det känns extra synd att tacka nej till ett manus som ditt”. De båda sistnämnda är autentiska exempel.

De riktigt bra refuseringarna är de som kommer efter att förlaget har ägnat tid åt ditt manus, eftersom de har tyckt att det fanns något intressant med det. Då skickar de med ett lektörsomdöme med ett slags utlåtande om texten. Det kan du sedan använda dig av om du vill jobba om manuset. Dessa refuseringar kallas positiva.

Ett nej från förlag är alltså inte alltid bara ett nej. Det kan vara alltifrån ”Nej, tack, vi vill inte ge ut ditt manus och vi har egentligen inte ens läst det men det skriver vi förstås inte här” till ”Nej, tack, vi har tittat ordentligt på ditt manus och det var intressant, tyvärr kan vi inte ge ut det men vi skickar några synpunkter som kanske kan vara till hjälp i det fortsatta arbetet.” Formuleringarna här är inte autentiska, men det var andemeningen i några av refuseringarna jag fått rörande mitt första manus.

Det är de sistnämnda refuseringsbreven som man sparar och tar fram de dagarna när författarprojektet känns hopplöst. De positiva refuseringarna.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.