Om du, som jag, skriver med ett bestämt mål i sikte finns det en del att fundera över på vägen.

När du har klarat av steg 1, att prioritera skrivandet, och steg 2, att ta det på allvar så kommer du så småningom till den punkt då det är dags att visa texten för någon. En del visar text löpande under skrivprocessen, men nu tänker jag mer på när det börjar likna ett färdigt manus.

När testläsare och framförallt förlag ska syna ditt alster.

Då är det dags att lära sig hantera ett nej. Att få nej tack från förlag är nästan oundvikligt. De stora får in obeställda manus i tusental och ger ut ett par debutanter per år. Några promille får alltså chansen.

Därför är det viktigt att inte gräva ner sig i refuseringar.

Det passar bra att skriva om det nu, eftersom jag bara häromdagen fick en refusering på manus nummer två. Trots att det står att de tvingas tacka nej även till intressanta manus och att de önskar lycka till på annat förlag, ser jag det som en standardrefusering, eftersom jag fick exakt samma formulering på mitt första manus från det förlaget.

Hur hanterar man det då, när nej tack-mailen börjar droppa in? Går man och gräver ner sig? Nej, såklart inte. Jag blir besviken en stund och går sedan vidare. Men, ska jag erkänna, mer besviken om det är något av de sista förlagen jag har skickat ut till. När det inte är så många kvar att hoppas på. I alla fall inte förrän en ny omgång skickats ut till andra förlag, de som inte blev mitt förstahandsval.

Viktigt att tänka på är att det inte är skrivförmågan i sig som är satt under luppen, långt ifrån enbart i alla fall. Det är ämnet, formen, förlagets kvot för okända debutanter, om boken påminner för mycket om något som nyss har gett ut, säljbarheten och så vidare och så vidare. Det krävs något alldeles extra för att bli antagen. Vilket innebär att du kan trösta dig med att även mängder med bra böcker blir refuserade.

Men, förhoppningsvis, blir de riktigt bra böckerna antagna till slut.

Mitt första manus, som har varit utskickat till förlag under längst tid, tror jag har fått sju refuseringar hittills. Jag har inte räknat dem så noga. Istället försöker jag lägga fokus på att det manuset också har fått ett lektörsomdöme och lett till samtal med en förläggare som bad om ytterligare ett manus.

Alltså är mitt råd nummer ett för att orka fortsätta envisas med skrivandet att raskt lägga undan standardrefuseringarna och gå vidare utan att ta dem personligt, men att stanna upp och njuta av varje form av positiv respons. Inte bara från förlag, utan även från testläsare och eventuell lektör. På det viset passar det också bra att jag skriver om det här just nu, eftersom ett par testläsare har peppat mig rejält genom att läsa manus nummer tre och komma med bra respons.

När någon får ett manus vid lunchtid och har sträckläst det färdigt till kvällen, får det väl ses som ett gott betyg…

Här kan du läsa del 1  (gästbloggsinlägg hos Anna Hellqvist) och del 2 i serien om att skriva mot ett mål, ifall det är något du har missat.

Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed